Vet att det är många faktorer som spelar roll här, men.....
När jag var 7 år gammal så var det första gången som jag cyklade de 5 km in till Rydsgård tillsammans med min bästa vän för att handlar godis.
Det var en spännande färd in där, och då kände man sig stor när man fick göra det, ska tilläggas att första gången frågade vi inte om lov, utan istället så bad vi om ursäkt när vi kom hem.
men Vi cyklade själva 5 km på vägar utan cykelbana där det körde traktorer skördetröskor och bilar.
Idag tror jag inte jag skulle släppa iväg min prinsessa den 1 km väg det är ner till Konsum butiken för att handla något själv, kan inte sätta fingret på varför riktigt, men känner en stor osäkerhet att något skulle kunna hände på vägen, vet att det som sagt kan bero på väldigt mycket till att jag inte skulle vilja / eller göra detta.
Är det fler som känner som jag, och varför är det så, har vårt samhälle blivit så mycket farligare på denna tiden, eller litar vi inte på våra barn lika mycket som våra föräldrar litade på oss?
Av en mycket märklig slump hittade jag dig och se...ha! Han känner ju jag...märkligt.
ReplyDeleteDet är ju inte 28 år sedan jag var sju år, då var jag bara 6 år...tur man är lite yngre ;) haha
Jag minns desvärre inte om jag gick själv till affären och handlade. Men jag minns definitivt att jag sprang och lekte hejvilt i kvarteret och utforskade delar av världen (andra kvarter). Min son är sju år och går i första klass. Vi bor i ett ganska lugnt villakvarter. Vi behöver inte korsa någon gata för att komma till skolan, det tar oss 4 minuter att gå dit. ICA ligger 100 meter...nej jag skulle nog säga 75 meter från vårt hus. Vi bor i en förort.
Nej, han får inte gå till ICA själv för att handla. Jag följer honom till skolan varje morgon, även hämtar honom. När han har gått till kompisen rakt över gatan har jag stått på våran trapp och kompisens mamma på deras trapp för att se så "ingenting händer". Han har aldrig gått själv runt kvarteret. Ärligt talat så funderar jag lite på om han hade hittat hahaha...
Om det är världen som är hemskare eller om det är vi föräldrar och media som GÖR världen hemskare det har jag ingen aning om. Men det är en bra diskussion, som jag pratat med vänner om många gånger och du ger mig ett bra upplägg för bloggen. Hmmm.. ;)
Kul att läsa lite om dig igen!
Det kanske blir fler kommentarer och vem vet, en dag kanske jag publicerar namn oxå. ;)
Nu blev jag väldigt nyfiken, kanske jag får ta del av din blogg, eller namn i varje fall snart!
DeleteHmm hur känner vi varandra?
hmm jaja den som lever får se