Minnen som biter sig fast

Tror vi alla har dessa minnen, minnen som vi bara kan sluta ögonen och får tillbaka kännslan av när vi upplevde dem, de minnen som har satt spår i våra liv och som aldrig kommer försvinna, som betyder väldigt mycket för oss´.
Jag har ett par sådana som jag kan framkalla när som som sitter fast och jag verkligen kan komma tillbaka och känna precis det jag kännde när det inträffade.

Det första av dessa då bodde jag i Stockholm, jag var hemma hos en vän och arbetskamrat när jag jobbade på Dell, vi höll på att installera hans Hemmabiosystem, när min Mobil plötsligt ringer, det är min före detta flickvän vid det tillfället som ringer, hon ber mig sätta mig ner, och säger sen att hon har något att berätta men att det är bättre att en av mina andra vänner i Skåne gör detta, så hon räcker över telefonen till Malin, en av mina äldsta vänner som jag gått i skolan med och även tränat Judo i massa år tillsammans med.
Malin frågar igen om jag sitter ner, och sen släpper hon nyheten att min bästa vän Mikael har kört ihjäl sig, efter det så svartnar allt, jag minns inget mer av samtalet, bara att jag vet inte vart jag ska ta vägen, allt vara rasar, att jag har svårt att förstå vad hon säger men att jag på något sätt kände detta på mig.

Det är ett fruktansvärt minne, men det sitter så starkt att jag nästan kan känna hur det svartnar när det kommer tillbaka, och det gör det titt som tätt fortfarande även om det nu är 12 år sedan det inträffade.

Andra sådant starka minnet jag har är på BB den 16 oktober 2004 när min prinsessa föds, jag minns hur läkaren efter att jag klippt nagelsträngen lyfter upp Prinsessan, lindar in henne och räcker över henne till mig, det är nog ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv, när jag håller detta lilla livet i mina armar, en liten prinsessa som jag skulle kunna ge mitt liv för.
finns en bra textsnutt i låten "just the 2 of us" som säger exakt de kännslor jag hade då och fortfarande har för henne.

From the first time the doctor placed you in my arms
I knew I'd meet death before I'd let you meet harm
Although questions arose in my mind, would I be man enough?

Against wrong, choose right and be standin' up
From the hospital that first night
Took a hour just ta get the carseat in right
People drivin' all fast, got me kinda upset

Got you home safe, placed you in your basonette
That night I don't think one wink I slept
As I slipped out my bed, to your crib I crept
Touched your head gently, felt my heart melt

'Cause I know I loved you more than life itself
Then to my knees, and I begged the Lord please
Let me be a good daddy, all he needs
Love, knowledge, discipline too
I pledge my life to you


Det tredje Minnet jag har som är väldigt speciellt för mig, och som jag ofta går tillbaka till är efter att jag varit i USA och jobbat i nästan 3 månader utan att ha fått träffa min Prinsessa. och dom har flugit över till mig för att vi ska spendera de 2 sista veckorna tillsammans i USA, Jag sitter på Flygplattsen och väntar på att de ska komma igenom säkerhetskontrollerna mm och så ser jag dom komma där på andra sidan dörren, och när Prinsessan ser mig och släpper allt och rusar över till mig, slänger sig i mina armar och vägrar släppa mig, den Lycka jag känner då och den glädje hon ustrålar är helt fantastisk, det är den renaste och mest äkta formen av Kärlek som går att känna.


Detta minnet är det som är absolut starkast hos mig, och som väldigt ofta kännslan kommer tillbaka ifrån.

sen har jag fler som också är starka och som går att återkalla, men inga är så krafftiga som dessa, och betyder så mycket för mig.