wow....

Det är oerhört kul, och smickrande över hur kolleger och andra som jag kommit i kontakt med under de event jag varit och hjälpt till på och jobbat på.
Hur många som verkligen ärligt säger vilken "katastrof" det är att jag ska sluta, hur saknad jag kommer bli, men allt jobb de lägger ner för att hitta en lösning för att få ha mig kvar. och vad jag betyder som medarbetare, mm.
det är svårt att här beskriva i ord, men den känsla som detta upprört och det som ligger bakom är mer än jag trodde.
Visst jag stormtrivs med att jobba ute på event, och gör verkligen mitt yttersta för att göra ett fantastiskt jobb när jag är där. och för att bli uppskattad.
så jag är oerhört smickrad och glad över den support, hjälp och allt som sker för mig. för lilla mig.

Nu har jag nog börjat landa

Gått igenom de flesta faserna, och det i ganska snabb följd.
Hunnit bli chockad, trodde definitivt inte jag skulle vara en av de som skulle få gå, och tydligen trodde ingen annan det i teamet heller.

Jag har hunnit vara arg, mycket för jag inte förstår varför en som varit där 2 år kortare tid än mig, och inte sysslar med vår kärnverksamhet, han har även varit där 1,5 år kortare än en av våra andra kollegor som började strax efter mig, och vi har varit med och byggt upp teamet och hur vi jobbar, samt är väldigt duktiga på det vi gör.
Men har släppt det, och idag tror jag inte jag skulle vilja den som blir ensam kvar och får ta skiten, för det kommer bli mycket skit.
Nu har jag börjat beta av möjligheterna som detta för med sig, jag har accepterat att detta har hänt, och börjat se framåt, jag kommer vara kvar 5 månader till innan min sista dag är där, på denna tiden ska jag fortsätta leverera mitt absolut bästa.
och efter det så ser vi vad som händer, men vissa ideer, och planer har redan börjat komma fram. Och jag vet med all säkerhet att detta kommer lösa sig och kanske till och med vara bland det bästa som kunnat hända, för framtida projekt.
Så jag vet att det kommer bli bra!

to be proffessional

5 månader till ska jag sköta mitt jobb, jag ska fortsätta leverera och vara lika proffessionell som jag alltid varit och som jag alltid fått eloge för att vara.

5 månader till ska jag visa att det är en förlust att förlora mig!

Jag komemr tillåta mig själv att tycka synd om mig denna veckan, men nästa vecka ska de nya målen sättas upp, och livet tas tag i igen.

börjat titta på vad jag vill, vilka olika alternativ jag har och tidplanen för att fixa detta.

nu kör vi, och its a brand new me.

Varje förändring kommer med en ny möjlighet.

Idag kom så till slut beskedet, och det blev en chock, det var nog det enda scenarie som ingen av oss hade väntat sig, och det var verkligen en Worst case Scenario som inträffade.
Vi är 7 på vår avdelning inklusive chefen, och kvar blir han, som inte längre kommer bli chef, och en av oss.
Resten fick gå, dom totalt sopade bort hela vår avdelning och allt vi gör/har gjort.
jag var en av de som fick gå, vilket var chock nummer 2, och jag är inte helt överens på den fronten, har vissa frågor som börjar med varför.
Egentligen så är det inte så mycket att jag får gå som varför just jag får gå, kommer inte gå djupare in på det, men känns som vissa saker inte har skötts helt snygg och bra.
Dock har jag nu börjat snacka med mina "livlinor" för att se om det går finna någon typ av lösning, då jag egentligen inte vill Lämna Sony, jag tror starkt på företaget, definitivt på deras produkter, och de har de senaste 7åren blivit en del av mig och min personlighet.
jag har verkligen brunnit för dem.
så får se vad de kan öppna upp för möjligheter, sen har en del andra planer börjat ta form i mitt huvud.
Jag kommer vara kvar på företaget i 5 månader till för att avsluta allting som jag har liggandes på mig, vidare så har jag ytterliggare 4 månader säkrade med lön, så jag har 9 månader på mig att komma fram till en lösning, bygga upp en inkomst som motsvarar eller är större än min lön är idag.
Så med mig kommer det gå bra, dock är det tugnt idag, kommer förlora många nära vänner, personer som jag känner starkt för som jag varit med om så otroligt mycket med, och som gjort att oavsett hur tugnt jobbet varit så har det varit kul att gå till jobb, tack vare dom.

Det är tufft att vara stark alltid

Ikväll är ingen bra kväll
Känns som jag varit stark länge nu, visat en possitiv sida utåt, jobbat med att visa utåt, "det blir som man tänker" verkligen velat vara possitiv igenom allt.
För min egen skull, för mina kollegors skull, för Michelles skull, men även jag har mina dåliga kvällar/dagar.
Men även för mig kan det bli för mycket, och efter en jobbig, tuff dag på jobb, och veta att imorgon kommer beslutet, beslutet som jag inte kan påverka, oavsett hur hårt jag jobbar, kämpar och visar att jag verkligen vill, Vill vara kvar, men jag kan verkligen inte påverka det som kommer ske imorgon.
jag vet att jag har mina livlinor att prova och försöka med efter imorgon.
Men oavsett om jag får stanna eller gå, så kommer allt förändras, och det är jobbigt, oavsett om jag får vara kvar eller gå, så kommer det inte bli det samma.
och det känns.
ikväll är en jobbig kväll, imorgon är jag stark igen!

T-2 days till doomsday

På tisdag så smäller det, då får jag och resten också för den delen veta vem av oss som fortfarande har ett jobb kvar, vem som har ett annat jobb och vem som inte har ett jobb kvar.
Har försökt vara positiv hela tiden, se att det skapar en ny möjlighet, chansen att prova något nytt om det skulle vara så att jag får gå.
Men jag vill verkligen inte lämna Sony, Sony är en så stor del av mig, och jag verkligen trivs där, tror på företaget och på framtiden där.
Jag vill verkligen vara en del av det, det jobbiga är att jag kan verkligen inte påverka det alls, knappt ens min chef kan göra det.
och jag vet att alla beslut är tagna nu, så det är bara en väntan.
Jag försöker verkligen hålla humöret uppe, kämpa och försöka inte låta det få det bästa av mig, tror jag lyckas ganska bra, men vi har alla våra dåliga och bra dagar, mina dåliga dagar är oftast på nätterna när jag drömmer, svårt att prata med någon om det också, får kämpa på som det är, så därför är det skönt att ha Gymmet som tillflykt där kan jag koncentrera mig på de målen, på träningen, och musiken strömmande i hörlurarna.
och så har jag min blogg, där jag kan skriva av mig av mina tankar.
Jag brukar säga att det blir som man tänker, och i mina tankar är jag kvar på Sony, så är det bara, så enkelt blir de inte av med mig, har fortfarande ett par kort att spela ut om det skulle behövas.

Träningen

Min träning fortlöper riktigt bra.
Jag älskar mina timmar på gymmet, det är avkopplande, man kopplar bort verkligheten en stund och bara kör på, det är fantastiskt sätt att rensa hjärnan att vara där nere själv, hög musik i lurarna och lägga på precis så mycket vikt man klarar.
jag kör ju tillsammans med en Personlig tränare, och vi har kört ett pass tillsammans varannan onsdag, där vi tagit fram nu 4st pass, 2 framsida och 2 baksidan som är anpassade för mina mål, min kropp, och vad jag klarar av.
Så har vi tillsammans gått igenom hur övningarna ska göras för att jag ska få ut maximalt från träningen.
Vi har även pratat igenom lite hur jag ska äta och dricka, så att jag kan uppnå mina mål.
Jag kan skarpt rekommendera att ha en Personlig tränare om man tränar för mer än bara att hålla kroppen i trim, och även då kanske ta ett eller 2 pass i varje fall så man gör övningarna rätt och få ut mesta möjliga av sin träning.
jag har lyckats lägga upp så att jag varannan vecka när jag har Michelle kommer iväg och tränar 2 gånger minst, jag passar på när hon är på sin Simning och Ridskolan, och de veckor som Michelle är hos sin Mamma, så blir det 4-5 pass den veckan, då kör jag varannan gång Framsidan, och varannan gång baksidan.
Jag har nu även en väldigt klar bild över hur jag vill se ut, vad jag vill få ut av min träning, och det ger mig den där extra motivationen att gå dit och köra även om klockan många gånger är 9 på kvällen när jag sticker till Gymmet.
Det riktigt sköna är att jag redan börjat både se och känna resultat av träningen, kommer när jag känner mig mer tillfreds att lägga lite före och efter bilder för er. och ävne en bild på mina mål med det.

P.M.I.

Jag är en av de där jobbiga typerna som alltid har en väldigt bra attityd gentemot i princip allting, jag är väldigt sällan arg, och går inte ofta och retar mig på saker.
Jag har vad man kan kalla PMI (en Positiv Mental Inställning) till livet, jag älskar att leva.
försöker se det positiva i allting, och det vanligaste utrycket som kommer ur min mun är nog,
"Jag löser det", "Det fixar sig"
med det menar jag inte att jag sitter och väntar på att saker ska lösa sig, men jag vet att med den inställningen så hittar jag en lösning, för jag letar lösningen och inte efter problemet.
Ja jag kan också bli ledsen, arg och irriterad på saker, men det varar inte särskilt länge, utan oftast så blir jag det för stunden och sedan så antingen försöker jag reda ut det, eller så helt enkelt struntar jag i det.
Pratar man med de som jag jobbar med så tror jag de flesta säger att jag har vad som kallas en "Can Do Mentality" det vill säga jag säger väldigt sällan nej till en arbetsuppgift, utan jag bara gör det.
Vad allt detta kommer ifrån kan jag inte riktigt säga, men själv tycker det det blir så mycket lättare så här, än motsattsen, ingen mår bra av att ha en dålig attityd, varken din omgivning eller du själv.
Varför ska man gå runt och tycka livet och allting är piss, när man mår så mycket bättre av att gå omkring och tycka att "F** vad jag älskar livet!"
Så det gör jag.
På min sovrums vägg har jag texten
"The Remarcable thing is, we have a choise every day regarding the attitude we will embrace for that day"
Tycker den säger allt, vi väljer varje morgon när vi stiger upp hur vi ska må för resten av den dagen.
Varför vakna på fel sida när man kan vakna på rätt sida, oavsett.
det gör jag i varje fall!

If you had one shot....

Tänker mycket på det här med drömmar, att följa sina drömmar och mål, vad jag verkligen vill i livet.
det är tuffa frågor, och väldigt svåra att egentligen besvara, för de förändras allt eftersom.
tror många med mig tycker så, men vad som är riktigt tråkigt är att många inte ens funderar på det, utan de bara följer det som serveras dom, oavsett om det är bra eller dåligt, de ifrågasätter inte, eller försöker göra det bästa av sin situation, utan de bara accepterar.

ett citat som jag sa för inte så länge sen, (och det är säkert många som sagt det före mig) är
I dont sit and wait for a solution, I go out and create my own solution!

och det tror jag till viss del säger vem jag är och definierar mig.
som många säkert vet så jobbar jag på Sony Mobile i Lund, och 1/3 del av styrkan på lund kontoret
det är närmare 1000 personer som ska få gå, och jag som så många andra sitter inte säkert.
Då Sony till stor del definierar vem jag är, jag lever Sony, jag tror på företaget, på produkterna och på att vi kommer bli hur stora som helst om vi bara hittar och följer rätt väg....
men tillbaka till det jag ville få ut, jag har nu 2 val egentligen, antingen sitter jag och väntar på att de ska ge mig en lösning/svar, dvs du får stanna eller du får gå!
Men det är inte för mig, så jag kommer gå på alternativ 2. Dvs jag har bestämt mig, jag ska vara kvar på Sony så nu handlar det om att hitta den lösning som blir rätt för att jag dels ska vara kvar där jag trivs på det företag jag vill följa på dess resa, men också komma dit där jag brinner för att jobba! och det är där jag får hjälpa Sony att synas.
och då kommer vi tillbaka till citatet, I go out and create my own solution.
än har jag inget svar på hur, men jag kommer lösa det.

och det går tillbaka till att göra det man vill göra, att jobba för sina egna mål, och få dom att passa in i den större bilden!

denna bloggpost är mest för att skriva av mig alla tankar i mitt huvud, men jag vill avsluta med,
"Look, if you had one shot, one oppertunity to seize everything you ever wanted in one moment. Would you capture it, or just let it slip?"

Singel vs Förhållande

Funderat en del över det på sista tiden, det här med vad jag trivs bäst som, och jag har inget bra svar.
just nu trivs jag väldigt bra som singel, då jag har många mål och planer som rent krasst bara involverar mig.
eller mig och Michelle, men jag har en del drömmar som legat på backburnern ett bra tag nu, som jag planerar för att faktiskt göra nu.
Men sen är det även det att det är ganska skönt att bara rå om sig själv, i mitt hem är det jag som bestämmer (och Michelle ibland haha) ingen att ta hänsyn till, och allt det där.
Men samtidigt är det bara jag själv här, på vardagarna är det helt ok, har så mycket på mitt schema ändå att dagarna bara springer förbi mig, men fredag och lördag kväll är lite annorlunda, det är liksom inge kul att sitta själv en fredag kväll.
och eftersom de flesta av mina vänner har familj, barn, sambos eller vad det nu är, samt att de kanske inte är lika spontana som jag är, så är det svårt att ringa en fredagkväll och sticka ut och göra något, allt måste planeras flera veckor i förväg, och det är inte riktigt samma grej.
Men tillbaka till orginal frågan ;), Det enda jag egentligen saknar med att vara singel är som sagt lite närhet då och då, ibland känner man att någon att mysa med hade inte varit helt fel.
Men just nu kör jag på som det är, får väl helt enkelt hitta en FwB.