Den gemensamma nämnaren

Den Gemensamma nämnaren är jag, det är bara att inse det, det fungerar inte just nu, mycket tror jag beror på att jag mår bra som det är just nu, Jag trivs med mitt liv, jag trivs och mår toppen med hur jag lever, det gör det väldigt svårt att förändra mig för tillfället.
Har kämpat och jobbat på i 4 år för att få den positionen och det jobbet jag har nu, och jag älskar mitt jobb, får ofta frågan hur jag orkar, för det blir MYCKET övertid just nu, många sena kvällar, men jag tar de sena jobbkvällarna hemma i varje fall, det blir mycket resor.
Dock får man ofta hör vilken lyx du får resa så mycket i jobbet till alla dessa platser och städer, men om de bara visste hur lite jag får se av de städerna. Men det gör inget, för det är just resorna som gör det värt det, är en rastlös själ och pallar inte sitta fast på ett kontor hela tiden, behöver röra mig, uppleva nytt.
Nästa stora grej som jag äntligen hittat är min kärlek till träningen, och då Gym träning specifikt, och mitt mål. något att jobba mot, något jag ser resultat, som triggar mig.
Men glöm inte leva...... det är ju just det jag gör, att leva för mig är att må bra, att kämpa mot något, att leva för mig just nu är att Michelle, Mitt jobb och Min träning får mig att må bra, och känna att jag är på en bra plats just nu, känna att jag LEVER.
så ja jag är den gemensamma nämnaren att mina senaste relationer inte fungerat, för jag mår bra och är kanske inte redo att ändra på mig, inte just nu i varje fall, och detta gör att det inte fungerar....

Tung packning

Just nu håller jag på att packa en låda som är väldigt tung att packa, och då menar jag inte tung som viktmässigt, utan det blir sista delen i ett väldigt tungt avslut.
ett avslut som togs för snart en vecka sedan.
Vi hade varit tillsammans i ca 3år och förlovade i snart 1år, men har insett att framtiden tillsammans inte är så ljus just nu.
För att distansförhållandet skulle kunna fungera så behövdes ett mål, att kunna se att distansen någon dag skulle kunna komma till sin ända, men vi har nu insett att så kommer inte kunna ske, av många anledningar, ingen att skylla.
Detta är otroligt tungt och tråkigt då ingen av oss gjort något fel, det funkar bara inte, det fungerar nu, men hur länge.... så med detta är det nu med ett tungt hjärta som jag packar alla Sandras saker i en låda för att skicka hem till henne.
alla kläder, toalett artiklar, Max leksaker mm som finns här hemma.
Ringen läggs i en låda, och foton tas så småning om ner igen.
allt känns så fel, så konstigt, saknar SMSen, saknar de många långa samtalen.
Jag är dock otroligt glad över att vi fortfarande pratar som vänner, och jag tror och hoppas att vi kan fortsätta göra det ändå.
Spelar vårt Wordfeud, Draw Something och Russle på våra mobiler mot varandra mm.
men ännu ett kapitel i mitt liv är nu avslutat, och dags att börja skriva på ett nytt.
Vad det kommer innehålla vet ännu ingen, men det är bara jag som kan skapa det!

som ett besviket barn

Berättade ju tidigare att jag verkligen såg fram emot Assasins Creed Revelation och att det skulle kommit igår!
kollade på Webhallens sida där jag beställt det och det skickades/behandlades i fredags, min order då alltså.
så rent logiskt skulle jag haft det redan i förrgår i min brevlåda.
Så när jag kom hem igår och gått igenom posten och inte en enda lapp från posten att jag har paket att hämta så blev jag lite besviken, eller faktiskt ganska mycket besviken.
kollade på webhallen igen, och deras kundtjänst stängde givetvis kl 16 så några svar kunde man inte få iheller.
Så det var bara att lägga ner.
Nu är resten av veckan fullbokad så även om det kommer så har jag inte tid att prova det, så japp viss besvikelse känner jag, då jag sett fram emot detta.
Men men, den som väntar på något gott....... eller hur var det nu